Jag såg igår att det skulle visas ett program på TV4Plus som hette “Wimbledon-klassiska matcher”. Härligt tänkte jag och satte mig i soffan med höga förväntingar.
Hur var programmet?
Det var URUSELT!
De hattade fram och tillbaka med att visa enstaka bollar från olika matcher så att man blev helt förvirrad.
Surt sa räven.
Om ni inte såg det så behöver ni inte vara oroliga. Ni missade inget av värde.

Turneringen i Paris är helt avgörande för vilka herrar som kommer ta sig till ATP-slutspelet. Andy Roddick lyckades igår kvalificera sig genom att besegra Gilles Simon i åttondelsfinalen. Gilles Simon hänger därför fortfarande lite löst. Han ligger just nu på den åttonde platsen med 356 poäng. James Blake som fortfarande är kvar i Paristävlingen har 335 poäng. Han behöver dock vinna två matcher till, och hans första match blir mot Roger Federer. Inte så troligt att Blake kvalificerar sig alltså.
Det finns några till som har små chanser att ta sig vidare. En av dem är Mohammad Ali-lookaliken, Jo-Wilfred Tsonga från Frankrike.

Tack Robin.

Äntligen något annat än dubbelframgångar för svenskar.
Robin Söderling har nu gett oss möjligheten att äntligen tro på svensk tennis igen, även i singel.

Det var ju verkligen så att man började bli orolig för att Söderling inte skulle klara av att vinna en tävling igen. Det var dessutom ingen dålig tävling han vann. Den var speciellt viktig för Andy Roddick (världssjua) och Gilles Simon (världstia) som är bland de sista kämpande om de tre kvarvarande platserna till ATP-slutspelet. Båda fick se sig besegrade av Sveriges bäste tennisspelare.

Stefan Holms (nej, inte höjdhopparen) artikel i aftonbladet tycker jag tar upp en hel del vettiga saker om hur man ser på tennisen och tennisspelare i Sverige i dagens läge. Värd att läsa.

Däremot vet jag inte om jag kan hålla med Holm om att Söderling kommer vinna en grand slam-turnering nästa år. Jag tror egentligen inte att han någonsin kommer att vinna en grand slam-turnering.
Å andra sidan tippade jag inte direkt att Thomas Johansson skulle vinna Australian Open…
Jag hoppas naturligtvis att Söderling kan vinna en grand slam-turnering, men då måste nog både Roger Federer och Rafael Nadal vara skadade eller pensionerade. Det kan ju bli en match mellan Federer och Söderling i andra omgången i Paris och då kan vi få en liten fingervisning kanske. En Mastersturnering är den nivå som kommer strax under grand slam, och alla de bästa spelarna är med. Största skillnaden är att matcher i grand slam-turneringar spelas i 5 set. Tävlingen i Paris spelas även inomhus vilket ingen grand slam-turnering  görs. Inomhus innebär snabbt spel vilket gynnar Robin Söderling eftersom han slår väldigt hårt. Det vore mentalt viktigt för Robin, och även en viktig signal till de andra i världstoppen om han kunde tacka Federer för att han kämpade väl, men att det inte räckte.

Oavsett hur det går för Söderling i Paris kommer det att bli en tävling som kommer vara kul att följa. Fighten om de sista platserna till slutspelet avgörs samtidigt som hela världstoppen är med.
Jag ser också fram emot att se hur Rafael Nadal kommer klara sig.
Kan det vara så att han inte klarar av pressen som etta?
Han har “bara” tagit sig till semifinal efter det att han blev etta…

  
Sveriges bäste tennisspelare. Robin Söderling.

Agnieszka Radwanska (POL) kommer få det kämpigt att ta sig till slutspelet i Doha. Hon får nämligen inte förlora en enda match fram till dess!
Det kommer alltså att bli Venus Williams och Vera Zvonareva som kommer ta de två sista platserna.
Slutspelet i Doha kommer att starta om 2 veckor. Kanske är det dags för Dinara Safina att visa att hon kan vara bäst även i större sammanhang?
Dinaras bror, Marat Safin, gjorde inte succé i tävlingen på hemmaplan i S:t Petersburg. Han förlorade i åttondelsfinalen mot 150-rankade Andrey Golubev från Kazakstan. Safin har ingen slutspelplats inom synhåll, och det är ju ganska känt att han kan vara ganska oinspirerad emellanåt.Nikolay Davydenko är kvalificerad till slutspelet som femte man, men var tvungen att dra sig ur tävlingen i S:t Petersburg pga handledsskada. Han förväntas dock vara redo när slutspelet kör igång i Shanghai. Davydenko har bara vunnit två matcher den här inomhussäsongen så han kommer mest troligt att bli slagpåsen i slutspelet.
De tre kvarvarande platserna till slutspelet är det stenhårt om. Roddick, Ferrer, Del Potro, Simon, Blake, Wawrinka, Gonzales, Tsonga och Monfils har alla chansen att ta sig dit.

Mitt tips är Andy Roddick, Juan Del Potro och James Blake. 

I filmen Yrrol bjuds på tennis av en annan nivå… 

 Det här är tennishumor.

På tennisblogg.se kommer det i framtiden att emellanåt bjudas in gästbloggare som får blogga om tennis utifrån sina perspektiv.

Jag har själv blivit inbjuden att gästblogga på en sida som behandlar idrotten i Jönköping. Gå gärna in på Jönköpingsidrotten och läs.

Inom tennisen pågår det förfullt jakter på slutspelen i ATP och WTA.

Roger Federer har tappat sin dominans i år i världstoppen på ATP-touren. Rafael Nadal tog över, men nu verkar även hans dominans vara i gungning.

I Mastersturneringen på Nadals hemmaplan i Madrid stod det istället mellan Andy Murray och Gilles Simon i finalen.

Andy Murray tog i semifinalen revansch på Roger Federer efter förlusten i finalen i US Open, och vann nu med 3-6, 6-3, 7-5. Andy Murray vann den förra Mastersturneringen i Cincinatti–då mot Djokovic i finalen. Murray har helt klart tagit stora steg framåt i år, och kanske är det snart dags för honom att vinna en grand slam-turnering?

Mer överraskande var det att Gilles Simon lyckades bemästra Rafael Nadal i den andra semifinalen. Simon vann med 8-6 i avgörande tiebreak och det är imponerande mot en så mentalt stark spelare som Rafael Nadal. Gilles Simon som har ett mer avvaktande spel och står långt bakom baslinjen tror jag kommer ha svårt att vinna en grand slam där man spelar 5-sets matcher. Simons spel tar på krafterna och det kan vara svårt att vara lika alert igenom en hel grand slam-turnering.

I finalen visade Murray att det är han som är en av de starkaste spelarna på touren för tillfället. Han vann mot Simon med 6-4, 7-6 i söndagens final. Murray var redan sen tidigare en av de fyra spelare som är kvalificerade till slutspelet i Shanghai.

Det är fortfarande inte klart vilka de nästa fyra spelarna kommer att bli. Det finns flera spelare som kämpar om de kvarvarande fyra platserna. Just nu ligger spelare i följande ordning efter de första fyra klara spelarna: Nikolay Davydenko, Andy Roddick, David Ferrer, Juan Martin Del Potro, Gilles Simon och James Blake.
Det blir spännande att följa fortsättningen där.

I damernas kamp om de åtta platserna till slutspelet som spelas i Doha har 6 spelare kvalificerat sig. Jankovic, Safina, S.Williams, Dementieva, Ivanovic, Kuznetsova. De närmast kämpande bakom är Zvonareva, V. Williams och Radwanska.

Venus Williams vann finalen mot Flavia Pennetta i Zürich idag och kom därmed allt närmre en slutspelsplats.

Slutspelet för damer kommer inte att innehålla speciellt många olika nationaliteter:
Jankovic och Ivanovic kommer från Serbien.
Safina, Dementieva, Kuznetsova är klara från Ryssland och kanske kommer även Zvonareva med.
För Usa är redan Serena Williams klar och troligen kvalificerar sig även systern Venus.

Tre nationaliteter bara alltså, om inte polskan Radwanska kan klämma sig in bland de övriga.
I herrarnas slutspel ser det däremot ut att bli minst sju olika nationaliteter.

Han är ett orakel.
Du kan fråga honom allt om tennis i stort sett och han kan svara dig.
Han har inte missat en enda dag av Wimbledon sedan 1967. Han har bevakat samtliga Stockholm Open sen starten 1969 och alla Båstadsturneringar sedan 1960 (förutom 1966).
Ja, listan kan göras lång.
Det behövs helt klart ett eget inlägg (minst) på den här sidan om denne legend inom tennisen i framtiden.

Han har även humor. Kanske en väldigt torr humor enligt många, men ändå rolig.
I humorprogrammet Morgonsoffan gjorde Björn Hellberg ett underbart inhopp.
HAHA!

Man får ta tillfället i akt och tacka David Nalbandian för att han visade upp strålande tennis under veckan i Stockholm. Han spelade väldigt “enkelt” och stabilt och det var hans spel som räddade Stockholm Open i år.  Robin Söderlings starka spel och finalplats bidrog såklart också till att folk inte totalsågar turneringen. 
Jonas Björkmans vinst i dubbel och Pimpims comeback hjälpte möjligen också till lite, men utan Nalbandian (och Söderling) hade turneringen varit nästintill ett bottennapp.

Resten av startfältet visade nämligen upp ganska svaga insatser. Kei Nishikoris match mot Söderling som jag villigt satte mig på träbänken för att titta på blev en stor besvikelse. Nishikori verkade vara sjuk, skadad i knäet och allmänt oinspirerad. Om en spelare som under Stockholm Open låg 77:a på världsrankingen är oinspirerad i en semifinal säger det en del om årets upplaga av Stockholm Open. Den enda åskådaren som verkade ha roligt under den matchen var killen från Pajala som satt på första parkett med sverigehatt och sverigetröja på sig. Hade Nishikori varit hälften så inspirerad som han var hade det kanske varit kul att kolla på matchen för andra också…

Att en sjuk Mario Ancic som dessutom knappt kommit igång efter skador tog sig till kvartsfinal säger också en del. Han var t.om så sjuk att han inte ens kunde ställa upp i kvartsfinalen. Surt för dem som hade köpt biljetter för att hoppas på att få se Federer och istället blev snuvade på en kvartsfinal. Jag tror i och för sig att publiken blivit om möjligt ännu mer besvikna om de varit tvungna att se en match mellan Ancic och Nishikori i sjuka tillstånd.

En skadad och uppgiven Thomas Johansson var inte heller det speciellt underhållande att titta på när han förlorade mot grusspelaren Albert Montanes. Det hade varit bättre att Thomas hade lämnat återbud så att någon mer laddad lucky loser från kvalet kunde fått spela.

Stockholm Open 2008 gjorde väl inte direkt att tennisintresset i Sverige ökade. Många oinspirerade spelare samtidigt som det inte kom fram några nya svenska talanger i huvudturneringen lyste ju inte direkt upp i höstmörkret. Vi får helt enkelt tacka Nalbandian för att han visade att tennis faktiskt är underhållande att titta på när spelarna vill vara där på banan. Sen att han ser tjock ut är en annan sak.

 
David Nalbandian räddade Stockholm Open i år

Visst är det kul att Sverige är starka i dubbel, men det är ju inte det som är “det viktiga”. Dubbel står i skuggan av singelspelet i alla tävlingar.
Dubbel är fel form att vara bra i. Dubbel-fel helt enkelt.

Vi har i Stockholm Opens semifinaler hela 4st svenskar.
Johan Brunström/Mikael Ryderstedt är en liten överraskning medan Jonas Björkman/Kevin Ullyett (seedade nr. 1) och Simon Aspelin/Julian Knowle (seedade nr.2) var väntade. Hade inte Brunström/Ryderstedt slagit Melo/Sa i kvarten hade alla seedade lag varit i semifinal.
Även om det vore bäst för svensk tennis att Brunström/Ryderstedt tar hem hela turneringen så hoppas man väl trots allt att Björkman kan få sluta sin karriär på svensk mark med flaggan i topp.

I singelspelet får vi hoppas på Robin Söderling som spelade imponerande tennis mot Björkmans överman Juan Monaco igår. Nu kommer Rainer Schuttler stå på andra sidan. En spelare som springer som en tok och hinner upp många bollar, men har inte själv några skräckinjagande slag. Jag tror inte han kommer hinna med på Kungliga tennishallens snabba underlag.
Har ni tänkt på förresten att Robin Söderling ALLTID säger oavsett motstånd att “det är en bra tennisspelare” eller något i den stilen. Han vill inte att media ska sätta för stor press på honom antagligen. Eller så säger han så för egen del.

Jarkko Nieminen ser stark ut och kommer nog gå vinnande ur fighten mot Hernandez. Jag tror dock att Nalbandian kommer bli för svår i semifinalen (jag tror Nalbandian kommer slå Montanes lätt).
Kei Nishikori som jag flaggade för inför tävlilngen möter Mario Ancic vars form är svårbedömd efter många och långa skadeuppehåll. Jag tycker det skulle va kul om japanen vinner där.

En svensk seger lär det bli i dubbelturneringen, men i singel tror jag inte att Söderling kan gå hela vägen, men man kan ju hoppas…

Kanske får Jonas Björkman “krama publiken” efter en seger i SO?

-Vad ska vi göra för att få media intresserade av Stockholm Open nu när Federer tackat nej?
-Kan vi inte ringa PimPim och fråga om han skulle vilja göra comeback?

Det känns faktiskt som en sådan nödlösning. Joachim Johansson har inte en enda match i kroppen sen Stockholm Open förra året. Att han gör “comeback” på riktigt är nog önsketänkande. Hans axel kommer inte hålla för en ny satsning mot toppen. I så fall behöver han ändra om sitt spel och inte förlita sig så mycket på sin serve. Och då kan han inte nå världstoppen. En ond cirkel alltså. 
Han får säkert en bra summa pengar för att visa sig i Kungliga med racket i handen. Kanske kan han överraska genom att spela enbart på inspiration. Jag tror inte det. Pimpims dagar inom världstoppen är nog redan räknade tyvärr. Vi får nog gå tillbaka till att förknippa PimPim med godis istället för tennisspelare.

Det hade varit kul att skriva om lite nya förmågor som slagit sig fram genom kvalet. Men än en gång blir vi påminda om att det ser tunnt ut för svensk tennis framtid. Mikael Ryderstedt som vann Future-tävlingen i Falun fick se sig besegrad av den ständige fightern Björn Rehnqvist. Björns spel räcker tyvärr inte längre än så här. Hans dagar på touren borde också snart var räknade.

Inte bara Federer har lämnat återbud.
Bland andra har Björkmans motståndare (Fognini) blivit ersatt av Lucky Losern (förlorat i kvalet men får gratischans tack vare återbud) Juan Monaco. Monaco är normalt en bättre spelare än både Fognini och Björkman. Jag tror det finns risk för att Björkman kommer vilja för mycket i den matchen och därför spela spänt och mindre bra. 

Thomas Johansson har ont i foten och Robin Söderling känner sig krasslig. Det är inte bara för svenska fotbollslandslaget det ser tufft ut för. Suck. 

  PimPim. Bättre som godis än som tennisspelare?

Redan när det blev officiellt att Roger Federer skulle komma till Stockholm Open trodde jag att han skulle backa ur. Men jag hoppades och hoppades, men idag har han alltså sagt nej. Surt.

Tyvärr så sker det här ganska ofta för Stockholm Open. Affischnamn som Leyton Hewitt och Andre Agassi tackade också nej när de var på topp.
Mycket tråkigt, och jag undrar om andra tävlingar är lika utsatta som just Stockholm Open?

Roger Federers skäl (trött och behöver vila) till varför han inte kan ställa upp är helt förståeliga. Att han har kunnat spela så pass bra och mycket som han gjort i år trots sin körtelfeber i början av året är imponerande. Det är nog klokt av honom att försöka vila upp sig för att komma starkt till Masters Cup och Australian Open. Jakten på att sluta som nummer ett i år på världsrankingen har han gett upp. Han har ingen chans ändå. Bättre att satsa på 2009.

Det är tråkigt för publiken, men för Stockholm Opens del bör det inte spela speciellt stor roll ekonomiskt, eftersom alla biljetter redan är sålda på att Federer skulle komma.
Nu får publiken istället hoppas på svenska framgångar.
Kan Jonas Björkman överraska i singel?
Kanske har han sparat det bästa till sist?
Ska förresten bli kul att se vad tävlingsledningen har planerat att göra efter Björkmans sorti. Jag kommer ihåg Stefan Edbergs sista framträdande när han fick stryk mot Niklas Kulti, men fick ett tårfyllt avsked när han bars runt i en kungastol till musiken “celebrate“.

Spännande spelare att följa i årets turnering blir Kei Nishikori från Japan och Sam Querrey från USA som båda gått framåt rejält i år.