Man får ta tillfället i akt och tacka David Nalbandian för att han visade upp strålande tennis under veckan i Stockholm. Han spelade väldigt “enkelt” och stabilt och det var hans spel som räddade Stockholm Open i år.  Robin Söderlings starka spel och finalplats bidrog såklart också till att folk inte totalsågar turneringen. 
Jonas Björkmans vinst i dubbel och Pimpims comeback hjälpte möjligen också till lite, men utan Nalbandian (och Söderling) hade turneringen varit nästintill ett bottennapp.

Resten av startfältet visade nämligen upp ganska svaga insatser. Kei Nishikoris match mot Söderling som jag villigt satte mig på träbänken för att titta på blev en stor besvikelse. Nishikori verkade vara sjuk, skadad i knäet och allmänt oinspirerad. Om en spelare som under Stockholm Open låg 77:a på världsrankingen är oinspirerad i en semifinal säger det en del om årets upplaga av Stockholm Open. Den enda åskådaren som verkade ha roligt under den matchen var killen från Pajala som satt på första parkett med sverigehatt och sverigetröja på sig. Hade Nishikori varit hälften så inspirerad som han var hade det kanske varit kul att kolla på matchen för andra också…

Att en sjuk Mario Ancic som dessutom knappt kommit igång efter skador tog sig till kvartsfinal säger också en del. Han var t.om så sjuk att han inte ens kunde ställa upp i kvartsfinalen. Surt för dem som hade köpt biljetter för att hoppas på att få se Federer och istället blev snuvade på en kvartsfinal. Jag tror i och för sig att publiken blivit om möjligt ännu mer besvikna om de varit tvungna att se en match mellan Ancic och Nishikori i sjuka tillstånd.

En skadad och uppgiven Thomas Johansson var inte heller det speciellt underhållande att titta på när han förlorade mot grusspelaren Albert Montanes. Det hade varit bättre att Thomas hade lämnat återbud så att någon mer laddad lucky loser från kvalet kunde fått spela.

Stockholm Open 2008 gjorde väl inte direkt att tennisintresset i Sverige ökade. Många oinspirerade spelare samtidigt som det inte kom fram några nya svenska talanger i huvudturneringen lyste ju inte direkt upp i höstmörkret. Vi får helt enkelt tacka Nalbandian för att han visade att tennis faktiskt är underhållande att titta på när spelarna vill vara där på banan. Sen att han ser tjock ut är en annan sak.

 
David Nalbandian räddade Stockholm Open i år

Visst är det kul att Sverige är starka i dubbel, men det är ju inte det som är “det viktiga”. Dubbel står i skuggan av singelspelet i alla tävlingar.
Dubbel är fel form att vara bra i. Dubbel-fel helt enkelt.

Vi har i Stockholm Opens semifinaler hela 4st svenskar.
Johan Brunström/Mikael Ryderstedt är en liten överraskning medan Jonas Björkman/Kevin Ullyett (seedade nr. 1) och Simon Aspelin/Julian Knowle (seedade nr.2) var väntade. Hade inte Brunström/Ryderstedt slagit Melo/Sa i kvarten hade alla seedade lag varit i semifinal.
Även om det vore bäst för svensk tennis att Brunström/Ryderstedt tar hem hela turneringen så hoppas man väl trots allt att Björkman kan få sluta sin karriär på svensk mark med flaggan i topp.

I singelspelet får vi hoppas på Robin Söderling som spelade imponerande tennis mot Björkmans överman Juan Monaco igår. Nu kommer Rainer Schuttler stå på andra sidan. En spelare som springer som en tok och hinner upp många bollar, men har inte själv några skräckinjagande slag. Jag tror inte han kommer hinna med på Kungliga tennishallens snabba underlag.
Har ni tänkt på förresten att Robin Söderling ALLTID säger oavsett motstånd att “det är en bra tennisspelare” eller något i den stilen. Han vill inte att media ska sätta för stor press på honom antagligen. Eller så säger han så för egen del.

Jarkko Nieminen ser stark ut och kommer nog gå vinnande ur fighten mot Hernandez. Jag tror dock att Nalbandian kommer bli för svår i semifinalen (jag tror Nalbandian kommer slå Montanes lätt).
Kei Nishikori som jag flaggade för inför tävlilngen möter Mario Ancic vars form är svårbedömd efter många och långa skadeuppehåll. Jag tycker det skulle va kul om japanen vinner där.

En svensk seger lär det bli i dubbelturneringen, men i singel tror jag inte att Söderling kan gå hela vägen, men man kan ju hoppas…

Kanske får Jonas Björkman “krama publiken” efter en seger i SO?

-Vad ska vi göra för att få media intresserade av Stockholm Open nu när Federer tackat nej?
-Kan vi inte ringa PimPim och fråga om han skulle vilja göra comeback?

Det känns faktiskt som en sådan nödlösning. Joachim Johansson har inte en enda match i kroppen sen Stockholm Open förra året. Att han gör “comeback” på riktigt är nog önsketänkande. Hans axel kommer inte hålla för en ny satsning mot toppen. I så fall behöver han ändra om sitt spel och inte förlita sig så mycket på sin serve. Och då kan han inte nå världstoppen. En ond cirkel alltså. 
Han får säkert en bra summa pengar för att visa sig i Kungliga med racket i handen. Kanske kan han överraska genom att spela enbart på inspiration. Jag tror inte det. Pimpims dagar inom världstoppen är nog redan räknade tyvärr. Vi får nog gå tillbaka till att förknippa PimPim med godis istället för tennisspelare.

Det hade varit kul att skriva om lite nya förmågor som slagit sig fram genom kvalet. Men än en gång blir vi påminda om att det ser tunnt ut för svensk tennis framtid. Mikael Ryderstedt som vann Future-tävlingen i Falun fick se sig besegrad av den ständige fightern Björn Rehnqvist. Björns spel räcker tyvärr inte längre än så här. Hans dagar på touren borde också snart var räknade.

Inte bara Federer har lämnat återbud.
Bland andra har Björkmans motståndare (Fognini) blivit ersatt av Lucky Losern (förlorat i kvalet men får gratischans tack vare återbud) Juan Monaco. Monaco är normalt en bättre spelare än både Fognini och Björkman. Jag tror det finns risk för att Björkman kommer vilja för mycket i den matchen och därför spela spänt och mindre bra. 

Thomas Johansson har ont i foten och Robin Söderling känner sig krasslig. Det är inte bara för svenska fotbollslandslaget det ser tufft ut för. Suck. 

  PimPim. Bättre som godis än som tennisspelare?

Redan när det blev officiellt att Roger Federer skulle komma till Stockholm Open trodde jag att han skulle backa ur. Men jag hoppades och hoppades, men idag har han alltså sagt nej. Surt.

Tyvärr så sker det här ganska ofta för Stockholm Open. Affischnamn som Leyton Hewitt och Andre Agassi tackade också nej när de var på topp.
Mycket tråkigt, och jag undrar om andra tävlingar är lika utsatta som just Stockholm Open?

Roger Federers skäl (trött och behöver vila) till varför han inte kan ställa upp är helt förståeliga. Att han har kunnat spela så pass bra och mycket som han gjort i år trots sin körtelfeber i början av året är imponerande. Det är nog klokt av honom att försöka vila upp sig för att komma starkt till Masters Cup och Australian Open. Jakten på att sluta som nummer ett i år på världsrankingen har han gett upp. Han har ingen chans ändå. Bättre att satsa på 2009.

Det är tråkigt för publiken, men för Stockholm Opens del bör det inte spela speciellt stor roll ekonomiskt, eftersom alla biljetter redan är sålda på att Federer skulle komma.
Nu får publiken istället hoppas på svenska framgångar.
Kan Jonas Björkman överraska i singel?
Kanske har han sparat det bästa till sist?
Ska förresten bli kul att se vad tävlingsledningen har planerat att göra efter Björkmans sorti. Jag kommer ihåg Stefan Edbergs sista framträdande när han fick stryk mot Niklas Kulti, men fick ett tårfyllt avsked när han bars runt i en kungastol till musiken “celebrate“.

Spännande spelare att följa i årets turnering blir Kei Nishikori från Japan och Sam Querrey från USA som båda gått framåt rejält i år.