Visst är det kul att Sverige är starka i dubbel, men det är ju inte det som är “det viktiga”. Dubbel står i skuggan av singelspelet i alla tävlingar.
Dubbel är fel form att vara bra i. Dubbel-fel helt enkelt.

Vi har i Stockholm Opens semifinaler hela 4st svenskar.
Johan Brunström/Mikael Ryderstedt är en liten överraskning medan Jonas Björkman/Kevin Ullyett (seedade nr. 1) och Simon Aspelin/Julian Knowle (seedade nr.2) var väntade. Hade inte Brunström/Ryderstedt slagit Melo/Sa i kvarten hade alla seedade lag varit i semifinal.
Även om det vore bäst för svensk tennis att Brunström/Ryderstedt tar hem hela turneringen så hoppas man väl trots allt att Björkman kan få sluta sin karriär på svensk mark med flaggan i topp.

I singelspelet får vi hoppas på Robin Söderling som spelade imponerande tennis mot Björkmans överman Juan Monaco igår. Nu kommer Rainer Schuttler stå på andra sidan. En spelare som springer som en tok och hinner upp många bollar, men har inte själv några skräckinjagande slag. Jag tror inte han kommer hinna med på Kungliga tennishallens snabba underlag.
Har ni tänkt på förresten att Robin Söderling ALLTID säger oavsett motstånd att “det är en bra tennisspelare” eller något i den stilen. Han vill inte att media ska sätta för stor press på honom antagligen. Eller så säger han så för egen del.

Jarkko Nieminen ser stark ut och kommer nog gå vinnande ur fighten mot Hernandez. Jag tror dock att Nalbandian kommer bli för svår i semifinalen (jag tror Nalbandian kommer slå Montanes lätt).
Kei Nishikori som jag flaggade för inför tävlilngen möter Mario Ancic vars form är svårbedömd efter många och långa skadeuppehåll. Jag tycker det skulle va kul om japanen vinner där.

En svensk seger lär det bli i dubbelturneringen, men i singel tror jag inte att Söderling kan gå hela vägen, men man kan ju hoppas…

Kanske får Jonas Björkman “krama publiken” efter en seger i SO?