Man får ta tillfället i akt och tacka David Nalbandian för att han visade upp strålande tennis under veckan i Stockholm. Han spelade väldigt “enkelt” och stabilt och det var hans spel som räddade Stockholm Open i år.  Robin Söderlings starka spel och finalplats bidrog såklart också till att folk inte totalsågar turneringen. 
Jonas Björkmans vinst i dubbel och Pimpims comeback hjälpte möjligen också till lite, men utan Nalbandian (och Söderling) hade turneringen varit nästintill ett bottennapp.

Resten av startfältet visade nämligen upp ganska svaga insatser. Kei Nishikoris match mot Söderling som jag villigt satte mig på träbänken för att titta på blev en stor besvikelse. Nishikori verkade vara sjuk, skadad i knäet och allmänt oinspirerad. Om en spelare som under Stockholm Open låg 77:a på världsrankingen är oinspirerad i en semifinal säger det en del om årets upplaga av Stockholm Open. Den enda åskådaren som verkade ha roligt under den matchen var killen från Pajala som satt på första parkett med sverigehatt och sverigetröja på sig. Hade Nishikori varit hälften så inspirerad som han var hade det kanske varit kul att kolla på matchen för andra också…

Att en sjuk Mario Ancic som dessutom knappt kommit igång efter skador tog sig till kvartsfinal säger också en del. Han var t.om så sjuk att han inte ens kunde ställa upp i kvartsfinalen. Surt för dem som hade köpt biljetter för att hoppas på att få se Federer och istället blev snuvade på en kvartsfinal. Jag tror i och för sig att publiken blivit om möjligt ännu mer besvikna om de varit tvungna att se en match mellan Ancic och Nishikori i sjuka tillstånd.

En skadad och uppgiven Thomas Johansson var inte heller det speciellt underhållande att titta på när han förlorade mot grusspelaren Albert Montanes. Det hade varit bättre att Thomas hade lämnat återbud så att någon mer laddad lucky loser från kvalet kunde fått spela.

Stockholm Open 2008 gjorde väl inte direkt att tennisintresset i Sverige ökade. Många oinspirerade spelare samtidigt som det inte kom fram några nya svenska talanger i huvudturneringen lyste ju inte direkt upp i höstmörkret. Vi får helt enkelt tacka Nalbandian för att han visade att tennis faktiskt är underhållande att titta på när spelarna vill vara där på banan. Sen att han ser tjock ut är en annan sak.

 
David Nalbandian räddade Stockholm Open i år